Tips vid fotografering i dåligt ljus, t.ex. inomhus
Publicerad 081017Under mina fotokurser är en av de vanligast frågorna hur man gör för att ta bra bilder inomhus där ljuset ofta är dåligt (svagt och färgat). Vi går dessutom mot mörkare tider just nu (nej, jag tänker inte på en eventuell lågkonjunktur ;-) och därför har jag satt samman några tips här. Ämnet är komplicerat och det är många faktorer som spelar in, här skrapar jag endast på ytan. Håll tillgodo!
Från bröllop. 1/60 sekund, bländare 2,8, ISO 3200, Canon 1Ds mark II. (Ingen blixt.) Vad är problemet?De flesta brukar klaga på att bilderna blir oskarpa. En del tycker även att färgerna blir alldeles för varma, lite gulorange i tonen. Många klagar också på blixtarna. Om man fotograferar i dåligt ljus med något av kamerans automatiska program och har inbyggd blixt så brukar den poppa upp och förstöra bilden med sin oftast hårda och kalla inställning.
Klassiska problem från kamera med inbygd blixt. (1) Röda ögon, (2) markerad skugga precis i kanterna av personer i förgrunden samt (3) ett ljus som inte riktigt orkar lysa upp hela scenen. Och var tog känslan för inomhusljuset vägen? Visst ser det ut som att personerna i fråga befinner sig i ett mörkt kök tills fotografen kom och lyste upp med sin blixt!? Oskärpan beror oftast på att kameran velat använda en långsam slutartid på grund av det dåliga ljuset. Så långsam slutartid att du under exponeringen rört armar/händer. Men lika vanligt är att motivet hunnit röra sig. Det är inte alltid man tänker på det men du kanske har lyckats hålla kameran stilla trots en långsam slutartid (t.ex. 1/30 eller 1/15 sekund) samtidigt som ditt motiv istället har viftat med armarna, skakat på huvudet eller pratat. Oskärpan kan också bero på dålig fokusering orsakad av kameran (bristande autofokus) eller dig själv (svårt att se i mörk lokal). Det eventuella färgfelet beror på felaktig inställning av vitbalansen eller att kamerans automatiska vitbalansering inte klarat att balansera färgerna efter din smak. (Jo, jag säger "smak" för skulle kameran försöka neutralisera ett gulaktigt inomhusljus helt så att det blir neutralt "vitt" skulle också känslan i bilden försvinna.) Vanligt är också att kameran vill ha en lite snabbare slutartid på sig än vad som egentligen behövs därför att kameror har sin egen idealbild av vad som är en "normalljus" scen. Vi ska snart återkomma till vad vi kan göra åt dessa problem, men då lösningarna nästan alltid handlar om att påverka slutartiden till att bli snabbare ska vi först ta upp lite grundläggande kamerainställningar. Vilket kameraprogram ska jag använda i kameran?Det finns inget givet svar, de olika programmen har för- och nackdelar beroende på vad du är ute efter. Däremot ska du EJ använda helautomatiskt program (brukar markeras i grön färg) därför att du sällan kan göra några egna inställningar. Kameran vill göra allt jobb åt dig och här ligger problemet – du anser ju att kameran gör fel inställningar därför måste vi använda ett program som tillåter oss ändra dem. De flesta kameror har någon form av Program-läge, P, där kameran tillåter vissa manuella inställningar. Ofta kan du påverka ISO-tal och utföra exponeringskompensation, men inte styra bländaren helt fritt. Jag rekommenderar istället programmet för tidsautomatik, där du bestämmer bländare och kameran väljer slutartid. Kallas Av hos Canon och A hos Nikon. Då får du nämligen full kontroll över valet av objektivets bländare och ISO-talet vilka båda har en direkt påverkan på slutartiden. Ett lägre bländarvärde (="större bländare"), t.ex. f2,8 istället för f5,6, kommer resultera i snabbare slutartid men också kortare skärpedjup dvs mindre skärpa i djupled. Det blir alltså viktigare att du är duktig på att ställa skärpan rätt med lägre bländarvärde. Ett högre ISO-tal, t.ex. ISO 1600 istället för ISO 400, ger även det snabbare slutartid men på bekostnad av ökad brusighet ("korn"), något mindre mättade färger samt förlorade detaljer. Men moderna kameror är suveräna på att trots höga ISO-tal ge riktigt bra bilder. Felet många gör är att de studerar digitala bilder väldigt inzoomat på skärmen och då självklart upptäcker brus och oskärpa, medan problemen sällan syns när bilden väl trycks i A5-format eller visas på webben. Jag fotograferar själv regelbundet med både ISO 1600/3200/6400 och får fram väldigt användbara bilder. Låt oss nu återgå till själva problemen ... Motivet rör sigVi börjar med det som oftast är lättast åtgärdat – oskärpan beror på att motivet rör sig. Här handlar det om att hitta en tillräckligt snabb slutartid som klarar av att frysa motivet, eller i alla fall inte ge för mycket rörelser beroende på vad det är du fotograferar. Ofta klarar du dig utmärkt på slutartider runt 1/60 men önskemålet är snabbare. Du ser slutartiden i sökaren när du trycker ner avtryckaren till hälften, de flesta kameror visar dock bara "60" när den menar 1/60 sekund. Om kameran anger en slutartid långsammare än 1/60, t.ex 1/20 är det en signal för dig att denna bild riskerar bli oskarp av två skäl – dina egna rörelser samt motivets rörelser. Genom att luta dig mot t.ex. en vägg kan du själv bli stadigare, men hur är det med motivet?
Från bröllop. Lite rörelseoskärpa är inte alltid fel, snarare tvärtom. Fotodata: 1/50 sekund, bländare 3,2, ISO 3200, Canon 5D. (Ingen blixt.) För att komma upp i 1/60 sekund i slutartid, eller snabbare, kan du minska bländarvärdet och höja ISO-talet. Hur lågt bländarvärde du kan ha beror på objektivet. Om du har ett ljusstarkt objektiv kanske du kan komma ner ända till 2,8 eller lägre. Men många standardzoomobjektiv som medföljer kamerorna brukar inte klara värden under 4,0/5,6 beroende på zoomläget. Har du råd är min starka rekommendation att du då skaffar ett ljusstarkt objektiv istället. Minskat skärpedjup är bieffekten av låga bländarvärden, dvs om du fotograferar en grupp människor som står framför och bakom varandra i djupled, så kanske du inte får tillräckligt med skärpa så att hela gruppen blir skarp. Men det är inte säkert det stör, ibland kan det tvärtom skapa intresse. Se översta bilden som är fotad med bländare 2,8. Men du kan alltså även höja ISO-talet för att snabba upp slutartiden och här är min rekommendation att i förväg testa din kamera på alla höga ISO-tal och gärna i olika ljussituationer. Hur bra är din kamera på höga ISO-tal? Blir bilderna användbara? Om du köpt din kamera de senaste två åren och det är en systemkamera med lite större bildsensor än kompaktkameror, så är den säkert väldigt användbar vid ISO800/1600 eller kanske högre beroende på hur bilden ska användas. Glöm bara inte att utvärdera bilden i verkligheten – dvs skriv ut den i rätt skala eller krymp den till rätt storlek på webbsidan. Lite brus kan ju faktiskt även addera känsla till bilden (tänk på gamla svartvita fotografier med både högt brus och extrem kontrast), se ett exempel nedan. Du rör dig (händer/armar)Vilken slutartid behövs för att du ska klara att handhålla kameran utan att bilden blir oskarp? Det är förstås individuellt men också väldigt beroende av brännvidden (dvs objektivets zoomläge). Tänk dig att du skjuter luftgevär – det är lättare att träffa tavlan på 10 meters avstånd än på 100 meters avstånd därför att varje litet darr på handen får så mycket större effekt när tavlan är långt bort. Detsamma gäller brännvidden – om du fotograferar en fågel 100 meter bort väldigt inzoomat (t.ex. med 600 mm brännvidd) får även små handskakningar en stor effekt jämfört med att fotografera släkten på nära håll med vidvinkligt objektiv kring 20-30 mm. En gammal fotoregel är att du minst ska ha samma slutartid som brännvidd, dvs om du fotograferar med ditt zoomobjektiv inställt på 40 mm kan du enligt denna regel klara dig med 1/40 sekund. Det finns dock ett litet problem här och ett stort. Det lilla problemet är att regeln är anpassad för kameror med så kallad fullformatssensor dvs en bildsensor lika stor som ytan på traditionell 36x24 mm fotofilm. De flesta systemkameror (och framför allt kompaktkameror) har en mindre sensor som därmed resulterar i ytterligare inzoomning. Exempel: En Canon 450D har 1,6 gångers brännviddsförstoring vilket innebär att 40 mm på den kameran motsvarar 64 mm (40x1,6=64). De flesta systemkameror har en bräddviddsförstoring på 1,3 - 2x. Men det större problemet med regeln är att man inomhus oftast fotograferar ganska vidvinkligt, kanske i spannet 20-40 mm och då är vi tillbaka till första problemet: du kan möjligen vara stadig i handen men sitter ditt motiv tillräckligt stilla och tyst för att tillåta fotografering i 1/20 eller 1/40? Med andra ord är regeln ofta inte tillämpbar inomhus – du bör i alla fall hålla dig kring 1/60 eller gärna snabbare.
1/6 sekund, bländare 4, ISO 1000, Canon 5D. Egentligen alldeles för långsam slutartid för att handhålla, men måste en bild alltid vara tekniskt perfekt? Denna bild är både oskarp och lite brusig, men jag tycker att båda "problemen" adderar känsla till bilden. Men om problemet ändå är dina egna rörelser har jag några tips:
Malin Söderström, från Årets Kock evenemanget 2008. 1/6 sekund (med stativ), bländare 3,5, ISO 640, Canon 1Ds mark II. Fel fokuseringEtt mycket vanligt problem i dålig belysning är att kamerans autofokus har problem att låsa fokus. För att kameran ska hitta fokus måste det nämligen finnas hög kontrast i den/de punkter som kamerans autofokus letar. Prova t.ex. att försöka fokusera på ett vitt papper med autofokus – det går inte. Kameran försöker ett par gånger att ställa in objektivet men ger till slut upp. I det läget vägrar en del kameror låta bilden tas, det spelar alltså ingen roll hur hårt du än trycker ner avtryckaren – kameran är inställd på att om inte fokus kan låsas så meddelar kameran fotografen om detta genom att vägra ta bilden. I dåligt ljus minskar kontrasten varför det blir ännu viktigare för kameran att det finns hög kontrast i motivet vid kamerans autofokuspunkter. Dessa fokuspunkter kan ställas in så att kameran själv väljer vilken eller vilka av dem som kameran använder för att låsa fokus, eller så kan du manuellt välja att t.ex. bara centrumpunkten ska användas för att styra fokus. Personligen föredrar jag denna inställning även i dåligt ljus, därför att jag då vet precis vad jag ska peka på för att låsa fokus och behöver inte vara orolig att kameran gissar åt mig och hittar något annat i bilden att fokusera på (speciellt viktigt vid låga bländarvärden). MEN det kan vara en fördel inomhus att ge kameran flera fokuspunkter att leta fokus kring, därför att det är så dålig kontrast i dåligt ljus. Du får prova själv vad som ger bäst resultat enligt ditt sätt att fotografera. Annars är det manuell fokusering som gäller, en metod jag nästan alltid använder när det blir riktigt dåligt ljus. Dels är det svårt att få kameran att fokusera när ljuset är för dåligt – dels kan det ta lite för lång tid innan kameran hittat rätt. Jag föredrar då att göra det själv genom att koppla ur autofokus och själv ställa skärpan. Det kräver mer koncentration men är ibland det enda rätta. En del kameror har hjälpljus för fokuseringen som den sänder ut (ofta rödaktigt) mot motivet för att autofokus ska kunna låsas. Tekniskt sett väldigt rätt tänkt – men praktiskt sett inte alltid så bra. Dels brukar det fortfarande ta lite för lång tid att låsa fokus och framför allt så kan personen/personerna du fotar bli störda av ljuset. De kanske kommer av sig i samtalet och ändrar ansiktsuttryck eller kroppsställning så att den där otroligt spännande och spontana bilden plötsligt inte blir så spontan och spännande längre. Samma funktion (hjälpljus) finns på en del externa kompaktkamerablixtar om det inte finns i själva kameran. Gula/röda/gröna bilderProblemet med gulaktiga bilder beror på den så kallade vitbalansen. Allt ljus har någon form av färgton. Dagljus är blåaktigt, glödlampor och halogenljus är gulaktigt, stearinljus nästan orange och i min studio har jag bland annat lågenergilampor som ger ett blåaktigt ljus med brytning åt rött (jo du, fundera på det valet! :-). Man skulle kunna säga att vårt öga anpassar sig väl efter olika ljuskällor och vitbalanserar hela tiden, så pass att om vi har varit i ett rum med glödlampor en stund så upplever vi ljuset som ganska vitt istället för gulaktigt. Med kameran är det tvärtom – den bara registrerar vad den ser. Därför går det att ställa in kameran på olika så kallade färgtemperaturer (mäts i grader Kelvin). Till exempel finns det på alla kameror inställningen Glödlampa (ca 3-3300 K) och inställningen Dagsljus (ca 5500 K). Om du fotograferar med inställningen Glödlampa vet kameran om att du sannolikt fotograferar ett motiv som är belyst av väldigt gulaktigt ljus. Alltså kompenserar kameran en stor del av det ljuset genom att ta bort gult och tillföra blått. Resultatet blir oftast en ganska neutral bild men med svag gulton i ljuset kvar. Om man istället skulle ha kameran inställd på Dagsljus och fota i samma gula belysning skulle bilden bli väldigt gul, därför att kameran då tror att ljuset är neutralt (vi människor betraktar dagsljus som neutralt "vitt") och inte utför någon färgkompensation. Alla kameror går att ställa in på automatisk vitbalansering, AWB. Då försöker kameran gissa sig till vilket ljus det är i motivet och sedan anpassa bilden efter det. Det brukar fungera bra förutom just när glödlampor, eller ännu värre fluorescerande ljus, används. Då bör du testa att ställa in kameran på Glödlampa eller Fluorescerande, som alternativ till automatisk vitbalans. Du kan också mäta vitbalansen i det ljus du ska fotografera. De flesta kameror erbjuder dig att lägga ett vitt eller neutralt grått ark i det ljus du vill anpassa för och sedan fota det. Därefter använder kameran den bilden till att mäta vilka färger som det vita arket fick och därmed reducera detta "färgfel" i de fortsatta bilder du tar. Handhavandet för denna inställning är olika på olika kameror, men utifrån en bildteknisk vinkel fungerar det väldigt bra. Problemet är bara att resultatet ofta blir alldeles för neutrala bilder – lite kliniska i sin känsla. Man vill ju ha lite gulton när det är inomhusbilder annars undrar man nästan vad det är för konstigt rum eller belysning personen i fråga har hamnat i. Därför kan man ofta justera den uppmätta vitbalansen efteråt, för att t.ex. tillföra lite gulton igen. ... men hela detta problem löser du absolut enklast med det fantastiska råformatet. Genom att låta kameran lagra dina bilder i råformat (istället för JPEG eller TIFF) kan du efter att bilden är tagen, hemma i lugn och ro, öppna bildfilen och själv välja exakt vilken vitbalans du tycker bilden passar bäst med. Och det spelar då faktiskt ingen roll vilken inställning du hade på kameran när bilden togs. Inställningen kan ha varit helgalen men råformatets bilddata påverkas ändå inte. Är bilden tokgul när du öppnar den så beror det bara på att kameran registrerat att du hade en vitbalans inställd på kameran som resulterade i den färgen, men bildens originalfärger är inte påverkade. Det är bara för dig att justera vitbalansen till vad du önskar, utan kvalitetsförlust.
Kvällsbild fotograferad i råformat. Framkallad med tre olika vitbalanser (3800, 4900, 7000 K). BlixtproblemDen inbyggda blixt som finns i många kameror kan vara till viss hjälp. Jag säger viss hjälp för att inbyggda blixtar alla har ett grundproblem – de kan bara rikta ljuset rakt fram vilket är det absolut tråkigaste ljuset som existerar. Förutom ett ganska hårt ljus så resulterar det i fula och tydliga skuggor kring hakpartier eller runt konturerna på en person om denne står mot en vägg eller något annat som fångar upp skuggor. Externa kompaktblixtar som man monterar i kamerans blixtsko går att rikta både i sidled och i höjdled. Detta innebär att vi kan belysa vårt motiv indirekt vilket gör hela skillnaden.
Bilden till vänster fotograferad med blixt riktad rakt fram. I högra bilden riktades blixten mot vägg till vänster samt lite snett upp mot tak. Ljuset studsade alltså först mot vägg och tak och diffuserades innan det kom tillbaka och träffade modelldockan. Förutom riktningen och effekten på blixtljuset så påverkar även blixtljusets vitbalans bilden. Blixtljus har nämligen samma vitbalans som dagsljus, alltså lätt blåaktigt. Men när använder man normalt blixt? Jo i dåliga ljusförhållanden, oftast inomhus. Och vad är det för typ av ljus inomhus? Jo, gulaktigt ljus från glödlampor, halogen eller stearinljus. Därför är ett klassiskt problem att människorna i bilden som blir belysta av blixten får en neutral hudton medan de delar i bilden som blixten inte orkade fram till, eller blixten ej var riktad mot, behåller rummets varmare och mer gulaktiga toner. Inte tjusigt! Ska man då alltid undvika blixt? Nej, visst har den fördelar. Den mest uppenbara är ju att med hjälp av blixten kan du fota med mycket kortare slutartider även i dåligt ljus. Om du måste fotografera med 1/120 sekund men märker att kameran vill ha 1/30 sekund på sig utan blixt är det sannolikt så att din blixt klarar att leverera det extra ljus som representerar mellanskillnaden så att du kan ta bilden med 1/120 sekund. Men ju större differens mellan vad kameran egentligen vill ha för slutartid (dvs ljuset i lokalen) och den snabbare slutartid du vill ha blixtens hjälp att ordna, desto mer av det kalla och artificiella blixtlljuset måste läggas till. Ju mer blixtljus desto mindre naturlig känslan i bilden. Det man oftast eftersträvar är en bra balans – huvudljuset ska komma ifrån motivet/rummet själv, medan blixten kan få ge den där sista förstärkande effekten. Att låta blixtljuset försiktigt blanda sig med det befintliga ljuset kallar man för upplättnadsblixt. Hur det ställs in är olika för olika kamerasystem. I Canons värld fungerar blixten olika beroende på kameraprogrammet. Om man är i P-programmet och slår på blixten kommer logiken i kameran hela tiden försöka ge dig en så snabb slutartid att du inte hinner darra på handen. Det innebär i dåligt ljus att kameran behöver ganska stark blixteffekt – resultatet blir bilder med tydligt spår av artificiell blixt (dvs hög effekt). Om man istället använder Av-läget på Canonkamerorna så förmodar kameran att du är ute efter just upplättnadsblixt och då lägger den maximalt till motsvarande ett bländarstegs ljus, vilket är ganska försiktigt. Alltså: om du utan blixt märker att Canon-kameran i Av-läget vill ha 1/30 sekund på sig så kan du slå på blixten och då märka att kameran plötsligt bara vill ha 1/60 sekund på sig. Jämför första och sista bilden i denna sekvens:
Vänstra bilden fotograferad med befintligt ljus (Ingen blixt) med Canon-kamerans Av-program. Denna bild togs med Canon-kamerans Av-program men blixten slogs på vilket fick Nikon-kamerornas blixtsystem fungerar annorlunda, där är det på själva blixten du styr huruvida den ska lätta upp bilden försiktigt, eller lägga till mer ljus för att få en snabbare slutartid. Vi vill alltså hitta en inställning för vår kamera och blixt som innebär upplättnadsblixt istället för den starka standardeffekten, om vi vill ha mildare blixtbilder. Vi kan också kompensera blixteffekten upp eller ner, precis som vi kan kompensera kamerans grundexponering. Det kallas för blixtexponeringskompensation och ställs in i kamerans menyer (för inbyggda blixtar) eller på själva blixten (för externa kompaktblixtar). Där kan du lägga till eller dra bort effekt, vilket får stor påverkan på bildens utseende. Slutligen, om du har en extern kompaktblixt, påverkar alltså ljusets riktning ljuskvalitén i bilden något enormt. Här kan du se ett par exempel på samma motiv där ljuset istället för att riktas rakt fram har riktats uppåt eller i sidled och därmed först studsat på tak och/eller väggar och blivit diffuserat innan det träffar ditt motiv.
1: Blixt rakt fram (extern blixt på systemkamera i vertikalläge)
3: Blixt riktad till vänster mot vit vägg Kontenta: Om du ska använda blixt, se till att skaffa en extern blixt som du kan rikta åt olika håll och lär dig styra effekten. Glöm däremot kamerans interna blixt om du vill ha vackra bilder! (Men de fungerar bra att fota parkeringsskador! :-)
Karin Fransson, från Årets Kock evenemanget 2008. 1/30 sekund, bländare 3,5, ISO 800, Canon 1Ds mark II. Gör kameran rätt ljusmätning?Avslutningsvis bör du lära dig att ändra kamerans exponering utifrån det förslag den själv ger. Det kallas för exponeringskompensation och fungerar på samma sätt som blixtexponeringskompensationen. När du trycker ner avtryckaren till hälften sker en ljusmätning. Kameran noterar först t.ex. vilken bländare du valt (om du är i Av (Canon) eller A (Nikon) programmet) och räknar ut en lämplig slutartid som ger en bra exponering för det motiv du ska fota. Men vad som är en bra exponering, dvs hur ljus eller mörk bilden bör vara, är en bedömningsfråga i de flesta lägen. Genom att utföra en så kallad exponeringskompensation kan du i detta fall snabba upp eller förlänga slutartiden. Att exponeringskompensera med -1 steg innebär att om kameran ursprungligen ville fota motivet med 1/30 så behöver den nu bara 1/60 sekund på sig därför att du beställt exponeringen mörkare. (Resonemanget gäller just tidsautomatikprogrammet. I andra program kan bländaren alternativt ISO-talet påverkas istället, effekten blir dock densamma – ljusare eller mörkare bild.) I dålig belysning är problemet nämligen ofta att kameran vill göra motivet ljusare än vad det är. Om du anser att du får en bättre exponering genom att säga till kameran att exponeringskompensera med t.ex. -1 eller -2 (gör bilden mörkare) så vinner du en snabbare slutartid - dubbelt så snabbt (1/60 i exemplet) eller fyra gånger så snabbt (1/120). Det kan vara avgörande för bilden. Som du märker finns det en hel del att säga i ämnet ... och förstås mycket mer därtill. Men jag hoppas att du med hjälp av dessa tips kan få lite hjälp på traven. Lycka till med inomhusfotograferingarna! // |
